Mitt liv är en vild bergodalbana, ibland är jag så glad över att jag finns och ibland vill jag inget hellre än att försvinna. Vänner kommer och går, humöret kommer och går, antar att det är det som är livet? Och vad ska man göra åt saken? Alla dåliga situationerna man hamnar i ska man alltid försöka se ljuset i. Allt löser sig med tiden, men tyvärr kan det ta sin lilla tid. Det är bara att se framåt och hoppas på det bästa av situationen. Jag är inte alltid jätte bra på det men jag vet, att allt kommer lösa sig. Och det man vet inte kommer lösa sig är de saker man bara ska släppa och låta gå. Om det inte går att lösas är det ingenting att lägga energi på. I'm just sayin... Vänner kommer och går, men VAFAN gör inte det? Livet är ett helvete ibland och ibland är det för bra för att vara sant!